Om universum ger dig ett lillfinger, förvänta dig att betala med hela handen.
När man utbrister "fack ju universum, nu gör jag det här ensam, try and tear me down!" så får man ofta svar på tal. Sjukdom av och till i en månad, mest till, har fått min bitterhetsnivå att nå rött. Sjukdom som gör att den där intjänade tvåhundringen går helt till spillo och dessutom magsår för att jag måste lägga ner tid i feberdimman för att hitta vikarie. Feber och vikarieletande dämpar dessutom jobbsökande och företagsplanering.
Och man ska inte prata högt om pengar men hur fantastiskt är inte det här?
Tisdag: 12 000 tillbaka på skatten i år. Woho! Jag får äta den här sommaren också.
Onsdag: CSN skickar ett krav på 45 000. *plockar fram rakbladen*
Det här är ju genialt! Helt genialt. Vem sitter och tänker ut sånt här?
Min vän Sopfia konstaterade igår "du vet varför det här händer va? Du har gjort något riktigt hemskt!". Kan vara så, bara idag hade jag tänkt att ljuga i alla fall en gång. Men jag undrar om inte det här bara är betalning för så mycket fint jag har fått i mitt liv.
Nu ska jag googla "utanförskap", "spetälska", "cancer" och "svält i Afrika" för att sätta saker lite i perspektiv.
PS: att min iPhone börjar gå sönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar