Saker jag lärt mig som förskolefröken

Efter nästan två månader som vikarie på en underbar förskola i Södertort var det idag dags för mig att säga farväl (eller förhoppningsvis: på återseende) till de fantastiska barnen och härliga pedagogerna. Tårarna låg nära till hands och kramarna verkade aldrig vilja ta slut.

Men "all good things..." som barden (eller vem det nu kan ha varit) skrev. Jag kommer alltid minnas tiden med stor glädje (galet tidiga mornar till trots) och jag önskar varje unge det största av Lycka till! jag kan frambringa.

Förutom glädje och sköna minnen tar jag också med mig ett par viktiga lärdomar från min tid som dagisfröken:

- Glädje ska alltid visas. Spring fram och krama en kompis bara för att du gillar honom eller henne.

- Star Wars är tidlöst och alltid populärt. Visst, jag och barnen dras inte till samma saker i Star Wars, men det bevisar bara att rymdsagan framför alla andra passar i alla väder.

- Att åka stjärtlapp är awesome!

- Kiss och bajshumor är kanske inte alltid välkommet, men alltid kul!

- Ull värmer alltid.

- Färggranna kläder är inte bara fräckt, de ökar också chansen att vinna "Under hökens alla vingar".

- Ungar är små individer. Jag kan inte påstå att jag älskar alla, men respekterar dem. De har egna viljor, tankar och sätt att förhålla sig till världen.

Och säker en massa mer :)

/Bakar'n

Är ju emot dödstraff, men...

Jag har alltid antagit att poängen med hörlurar, vare sig de sitter i en mobil, en MP3-spelare eller en old-school freestyle, varit att ge människor möjligheten att lyssna på vilken musik de vill, när de vill och var de vill. Utan att tvinga sitt musikval på omgivningen.

Väldigt ofta, senast imorse på tunnelbanan faktiskt, hamnar jag dock bredvid människor som visserligen använder hörlurar men ändå tvingar mig att lyssna på deras (i mitt tycke) tveksamma musiksmak. Hur mår era öron efter en dags lyssnande på max volym rakt in i på trumhinnan? Varför ens använda hörlurar? Varför inte bara spela er musik genom er iPhones små högtalare? Eller varför inte investera i ett par lurar utan spill? Som koncentrerar musiken till just era öron och inte mina?

Och nej, detta är inte bara tonårskillar med allehanda rap eller hårda tongångar. Morgonens musikdelare var en medelålders kvinna, som tydligen gillade takida (eller nåt i den stilen) så mycket att hon ville dela med sig till oss andra i vagnen.

Sedan är jag inte alls emot socialisering på våra kollektiva transportmedel. Tvärtom. Om kvinnan slagit ser ner bredvid mig, berättat om sitt stora musikintresse och hur mycket takida betyder för henne hade det varit en helt annan sak. Kör på. Så kom fram och prata väder och vind, Carl Bildts mygleri eller huruvida kulturen måste vara vänster.

Jag är inte heller emot störande ljud i allmänhet. Som högljudda grannar exempelvis. I ens hem måste man få leva om ibland. Ha en fest, borra i väggen för att sätta upp en hylla (dock helst inte sena kvällar vilket varit vanligt bland Superhjältes grannar sista halvåret) eller plinka på gitarren. Ni kommer inte höra mig banga i väggen för att tysta er.

Men tunnelbanan och bussar är en annan grej. Folk är på väg till jobbet, från jobbet, stressandes fram genom vardagen. Låt folk få några extra minuters ro. Lyssna på vad ni vill, jag bryr mig inte. Men snälla låt mig slippa?

(Förresten så sa jag givetvis inget till kvinnan. Det vågade jag inte. Skrev ett blogginlägg istället. Men visst önskar jag att jag hade denne herres fingerfärdighet...)



/Bakar'n

Bortrationalisering: Knock out. (fortsättning på föregående inlägg)

Jag har mens OCH JAG SKA HA CHOKLAD! Schack matt.

/Superhjälte

Harbinger of Sweets?

Just nu står han på vardagsbordet. Som en kvarleva från jultidens konstanta sötsaksintag. Under hans glada foliefodral väntar det ljuvaste människan skådat (och framförallt smakat): Choklad.

Årets nyårslöfte innehöll visserligen ingen direkt chokladförbud, men avhållsamhet från socker var definitivt en hörnsten i "Det Nyttiga 2012". Idag är det den fjärde dagen av det nya året. Att redan nu ge efter för sugen vore svagt. Men förväntat.

Den lömska tomten har dessutom medhjälpare i form av två små marsipankultingar, täckta av sammetslen mörk choklad.
Skulle jag eller Superhjälte falla för frestelsen ser jag det inte som att nyårslöftet är brutet. Inte alls.Däremot ser jag det som ett starkt bevis för brist på karaktär och viljestyrka.

Å andra sidan skulle det kunna ses som ett svar på dagens slit och släng-samhälle. Både tomten och kultingarna är gåvor så vi har inte köpt dem men att kasta dem (ty de lär ju inte sparas till nästa jul) vore ju hemskt. Tänk på barnen i Afrika!

Nä. Vi får se hur det går. Och hur vi bortrationaliserar det...

/Bakar'n

Årskrönika 2011: Rond II

Då Superhjälte redan slängt upp sin årskrönika tänkte jag att det var min tur. Håll till godo.

Årets spel: Wordfeud (Och ja, min brist på orginalitet straffar sig även, ironiskt nog, när jag spelar just Wordfeud).
Årets upptäckt: Superhjälte! Eller Fang Yuan Shi Wus dumplings. It's all good.
Årets Badguy: Jonas Sjöstedt.
Årets Liv: Strömqvist, tydligen. Verkar ha gjort massa roliga och smarta saker jag helt missat.
Årets stämning: Apples turer att hindra samliga andra företag från att producera en rektangulär platta med touch screen. Ge er!
Årets berg- och dalbana: Jobbar inte med sånt. Står hellre bredvid och vaktar väskor.
Årets kompis: Killen som bor i huvudet mitt. Alltid lika underhållande.
Årets vänner: Den så smått galna studiegruppen på Greendale Community College.
Årets ångest: De stora sjoken av arbetslöshet.
Årets man: Freddan himself. How could he not be?
Årets bästa nyhet: Att Nya Moderaterna(TM) arbetade för kvinnlig rösträtt och mot Apartheid. Vad man lär sig!
Årets bästa serie: Tintin fick en finfin revival, då Mr Spielberg, Maestro Williams och han från Nya Zeeland gjorde en spektakulär popcornsrulle av hans äventyr.
Årets mantra: "After lunch, sleep a while. After dinner, walk a mile"
Årets bästa: Dött lopp mellan Superhjälte och årets slutskede (a.k.a. juletid) då jobbmöjligheter stod som spön i backen. Med visst övertag för det förstnämnda.
Årets velande: I stort sett allt som hade med ekonomiska utsvävningar att göra, från SL-månadskort till tuggummipaket. Snålhet eller regelrätt pengabrist? You decide.
Årets konstaterande: Vegetarianism, javisst!
Årets nyårslöfte: Bryts sista helgen i Januari. Ett nytt personligt rekord!
Om 2012: Blir inte vårt sista år. Varken mitt och Superhjältes eller mänsklighetens.

/Bakar'n

Årskrönika 2011

Största anledningen till att jag ville skaffa en blogg (igen) var att jag ville skriva en årskrönika, så jag tänker inleda med en sådan.


Årets spel: Wordfeud
Årets upptäckt: Sara Hansson. Det går att lyssna på hennes fantastiska krönikor från Tankesmedjan här.
Årets Badguy: Carl Bildt, snart under en säng nära dig.
Årets livmoder: Inte min.
Årets stämning: Rosenskimrande sockersött.
Årets berg- och dalbana: Mitt liv.
Årets kompis: Min iPhone.
Årets vänner: Pärlorna jag hittade på praktiken i våras.
Årets ångest: Jobbsökande.
Årets man: Matchande träningsoverall. Knark, knark, hallonknark vad bra han är.
Årets bästa nyhetsintag: Alliansfritt
Årets bästa serieintag: Maratonlopp av bästa scifiserien Battlestar Galactica och de helt geniala Community och Parks and recreation. Så jag har suttit mycket i soffan, okej?
Årets mantra: Jag har det bra ändå, jag har det bra ändå, osv.
Årets bästa: Hur universum har lyckats kompensera mig för djupa dalar med höga berg. Exempel; vill inte vara kvar på mitt extrajobb, slutar, en månad senare hör denna fras över telefon "hej, vi behöver någon som kan jobba lite extra, vi skulle bli JÄTTEglada om du kunde göra det"(!?!)
Årets velande: "meeen åhh, ska jag köpa en iPad eller??"
Årets konstaterande: Nej, jag ska inte köpa någon jävla iPad, metallerna i den bryts av barn i Kongo, den sätts ihop av fastkedjade tonåringar i Kina, världen kommer gå under, kapitalismen är ond.
Årets nyårslöfte: Tillbaka till lite disciplin på fritiden. Sånt gillar jag ju.
Om 2012: Blir ett riktigt bra år!


/Superhjälte