Saker jag lärt mig som arbetslös

Jag tänkte jag skulle prova den här terminen som arbetslös. Jag tänkte att jag skulle "ha tid" att söka jobb. Jag tänkte (HAHAHAHAHAHAHA i förväg) att man kanske skulle kunna få någon slags ersättning när man inte har någon lön (HAHAHAHAHAHA med facit).

Så jag tänkte såhär: Ja, jag går till arbetsförmedlingen, där kanske man kan få hjälp (HAHAHAHAHAHAHA). Min första erfarenhet av arbetsförmedlingen var att jag ställde mig i kö till en annan kö som de inte ens ville ställa mig i. I stället fick jag ta mina frågor i entrén samtidigt som en ringlande liten kö växte bakom mig. Men jag fick ett råd (hon sa alltså "om jag får ge dig ett råd"): "De flesta som har den sortens jobb du söker har fått det genom att de kommit i kontakt med ett företag under sitt examensarbete och fått stanna kvar efteråt".

Om någon hittar rådet i den meningen så får ni jättegärna förklara det för mig. Om rådet var att jag ska gå om min utbildning så var det ett ganska dåligt råd för att 1) SÅ kul var det inte och 2) CSN skulle ba "HAHAHAHAHAHAHAHA".

Så då pratar vi inte om Arbetsförnedringen (höhö) längre.

Vi kan prata om min tid. Den som jag har massor av. Speciellt eftersom jag inte har någon direkt inkomst. Det gör att jag måste säga ja till varenda liten krona som eventuellt passerar min väg. Och eftersom jag arbetar bland annat som gruppträningsinstruktör så innebär det oftast typ tre-fyra timmars bortfall för varenda pass (resa, föreberelse, pass, bortplock och småprat, resa hem, dusch, mat - duschningen och matningen görs visserligen ändå, men det tar längre tid efter ett pass). För dessa tre-fyra timmarna får jag i praktiken typ 160 kronor och man ba HAHAHAHAHAHAHA.

Vi skulle också kunna prata om mina distanskurser, som visat sig vara en hop av grupparbeten, men allt jag har att säga om det är att om jag vill ha med andra människor att göra under mina studier då hade jag såklart valt riktiga kurser på plats.

Och det här med att få några vettiga jobb man söker. Ja, den delen kan vi också hoppa över. Det är garanterat någon av de andra 400 personerna som söker samma jobb som jag som bloggar om det.

Så - nu är det klart. Om ingen tycker att jag är anställningsbar får jag väl göra det själv. Från och med i tisdags är jag min egna anställde. Det första jag ska göra är att registrera ett namn. Sedan ska jag fixa en hemsida. Sedan ska jag såklart ha ett visitkort. Sedan funderar jag på att köpa lite saker till företaget. Det gäller att veta hur man prioriterar.

/Superhjälte